En betraktelse över en svår fråga. Jag har reflekterat över jämställdhet vad det gäller föräldraskap, vårdnadsfrågor, sexuella trakasserier och våld.

På sjuttiotalet fick kvinnor oftast vårdnaden om barnen efter en skilsmässa. Många tragedier utspelades när barn separerades från sina fäder. På åttiotalet började papporna kämpa för sin rätt till delad vårdnad. Det var tufft och svårt till en början för det som var PK då var att kvinnor skulle stöttas, särskilt efter en skilsmässa. Vi som var med då minns hur frånskilda kvinnor fick så mycket ekonomiskt stöd från samhället att en del skiljde sig för att få bättre ekonomi…

På nittiotalet började man förstå att barn behöver båda sina föräldrar och det vanliga blev delad vårdnad och växelvis boende. Men då slog det över åt andra hållet. Även män som var våldsamma eller missbrukare skulle ha delad vårdnad. Sak samma när det gällde föräldraledigheten, tyvärr är det fortfarande många män som är våldsamma eller kanske missbrukare och som inte är lämpliga att ta hand om barn. Ändå ska föräldraledigheten alltid delas mellan män och kvinnor enligt politiska förslag. OK, även kvinnor kan vara olämpliga av samma skäl.

Nästan ända fram till metoo-rörelsen för ett par år sen var det vanligt att kvinnor som blev våldtagna inte blev trodda, eller ansågs ha provocerat fram våldtäkten. Förfärligt.

Men nu har det slagit över så totalt att man inte ens längre för flirta med folk! Eller skoja om sex. Killar törs inte ge komplimanger till tjejer. Och det som är PK, i debatten i alla fall, är att det inte längre finns någon kvinna med störd personlighet som ljuger om våldtäkt… NÅGON finns det ju som gör det, även om de allra, allra flesta naturligtvis INTE gör det.

Vart vill husbehovsfilosofen komma med denna betraktelse? Jo, att de svaga alltid kommer i kläm, och att det tydligen alltid kan finnas bara ett synsätt åt gången. Att alla ska dras över samma kam och att de individuella fallen inte bedöms ett och ett. Vilket drabbar män, kvinnor och barn. Och det är alltid de oskyldiga som drabbas.

Den s k allmänna meningen är ofta ett populistiskt drev som hänger på utan att sätta sig in i aktuella fakta och omständigheter. De flesta människor hänger på vad nån annan tycker som om det alltid bara fanns svart och vitt och enkla svar på svåra frågor. Tack och adjö för denna gång.