Vem är jag? Konstnär, författare, god man, stugvärd i Faster Bertas konst & hantverksstuga- och engagerad i miljö, politik, asylfrågor. Bor i lägenhet i den märkliga orten Stenungsund, uppväxt i en annan märklig ort - Jörlanda. Fotograferar, syr, stickar, skriver, lyssnar på ljudböcker och poddradio, bloggar och Facebookar. Går gärna i naturen, går ofta men inte lika gärna, vilse. Du kan besöka min hemsida www.annika-g.se och du kan följa mig på Facebook som annika-g Konst & Hantverk också.
Ungefär som förr i tiden, man läser ofta att ” på söndagarna var vägen alldeles svart av folk”. På den tiden skulle folket till högmässan, men idag var väg 160 längs Hakefjorden svart av folk som ville promenera vid havet där den lågt stående solen inte skyms av träd och hus.Stenungsbaden, vackert faktiskt.Det var inte snö, men eftersom det var så kallt så var det rimfrost på marken, och isen började lägga sig på havet. Väldigt vintrigt.Och så måste man testa zoomen. Stora fartyg fascinerar mig. Tänk så nära land den går där på Tjörn sidan. De som bor i det lilla röda huset vid stranden har ju nästan båten i trädgården.Kåkenäs brygga. Stenungsunds första centrum, där fanns galgbacke, lastningsplats för fraktskutor, senare ångbåtsbrygga och lanthandel. Bohusläns sista häxa avrätta es här 😱 När järnvägsstationen byggdes inne i Stenungsund upphörde Kåkenäs att vara den centrala orten. Lanthandeln (Rehnbergs) flyttade in till Strandvägen. Och ångbåtsbryggan slutade trafikeras så småningom också. Skärgårdsbåtarna blev efter kriget ombyggda med dieselmotorer. Båten till Stenungsund och Tjörn gick från Badhustorget.Väldigt svårt att fotografera fåglar. Men jag har inte lärt mig hur jag ska zooma och fokusera, min kamera är mer avancerad än jag. Och det är så svårt att hålla kameran stilla när man zoomar mycket. Men jag tränar. Den här ser ut som om han ber.Jag gick söder om Kåkenäs udde och detta blev det vackraste av fotona idag tyckte jag. Här hade jag också lyckats ändra kamerans inställning till en bättre för dagens ljus och färger. Nästan rena slumpen om jag råkar få till en bra inställning. Svanarna hade huvet ner och bena upp, för det mesta. Så fort jag lyckats zoom och ställa in skärpan så dök de ner igen. På håll trodde jag först det var isflak som låg och flöt.Stenungsund, från söder. Jo, jag tycker det är vackert. Jättevackert.
Kanske gjorde jag vattnet lite för blått, men kontrasten mot det brandgula solljuset mot klipporna blev rätt häftig såhär.
Solen ligger så lågt vid horisonten. Klockan närmar sig halv tre och skuggorna är långa.
