Igår kväll var det som om Yttersta dagen närmade sig, åtminstone här i Stenungsund. Mitt i dessa coronatider när allt ställts på ända så utbröt en brand på Borealis. Vi som bor här vet att hela samhället är uppbyggt runt crackern, utan den hade inte Stenungsund som tätort funnits, inte varit särskilt stort i alla fall. Men igår kväll funderade jag på om den dagen nu kommit som vi alla fasar för innerst inne – den dagen när hela petrokemin flyger i luften. Det hade den inte.

Idag tog jag cykeln för att åka ner och kolla om man såg spåren efter branden men jag såg inget särskilt. De facklar fortfarande, svart rök, men facklandet är ingen ovanlig syn här. Jag tog i alla fall en del foton. Industrilandskapet är mycket vackert, jag ska åka ner och fota någon kväll när det är mörkt. Det är en fascinerande syn.

När vi slutat använda olja och plast, så kommer Stenungsund att finnas kvar ändå. Vi kommer att hitta andra sätt att leva och överleva.

Jag klippte ihop en film också, där man hör ljudet från facklandet, men jag kunde inte lägga in den här.

Jag la den på youtube istället. Tydligen fungerade det 😊